onsdag 10 april 2013

Svärdens väktare - Nekromantikerns krig. 1. Debut

Titel: Nekromantikerns krig. 1. Debut
Författare: Nick Perumov
År: 2012
Förlag: Coltso/Ersatz
Översatt från ryska (originalspråk)


Nekromantikerns krig är den åttonde boken i serien Svärdens väktare. Serien inleddes med böckerna Diamantsvärdet och Träsvärdet 1 och 2 och sedan 2006 har det kommit ut ungefär en bok årligen i serien.
Författaren Nick Perumov är en rysk författare och här i Sverige är han kanske mest känd som författare av Mörkrets ring, en fristående uppföljare på Sagan om ringen. Tyvärr har bara den första av tre böcker i den serien släppts på svenska än så länge.
    Men låt oss nu koncentrera oss på den här serien. Eftersom jag inte har skrivit något tidigare om böckerna så lämpar det sig med en kort sammanfattning vad de andra böckerna handlar om, istället för att enbart recensera hela boken.
Litet kortfattat kan man säga att Svärdens väktare verkar handla om en episk kamp mellan olika gudar om makten över verkligheten. Jag skriver verkar handla om, eftersom man som läsare inte riktigt får veta vad det egentligen är som händer, även om man får litet fler pusselbitar i varje bok. Bokens huvudrollsinnehavare är den avhoppade magikern Fess som hastigt och lustigt hamnar i händelsernas absoluta centrum när han i början av serien hamnar på kejsarens sida i en kamp mot magikerna i den värld där de lever. Dock så visar sig denna kamp bara vara en liten (om än så viktig) del av ett större händelseförlopp som äger rum i flera olika världar. Men kort sagt kan man säga att Fess råkar komma i besittning av två oerhört kraftfulla svärd, som är eftersökta av både människor men kanske främst gudar. Fess slungas dock iväg till en annan värld där han med tappat minne blir lärjunge till en nekromantiker, vilket han själv också blir. Som nekromantiker råkar dock Fess traslla in sig i en kamp mellan de ljusa krafterna och något som kallas Västermörkret, vilket är en oerhört destruktiv kraft som hotar att förinta hela denna värld. Västermörkret behöver dock en förintare till hjälp, och Fess är en av dess största kandidater.
    Låter det rörigt? Det borde det, eftersom jag nu sammanfattat flera böcker i bara några rader och dessutom utelämnat en massa. Förrutom Fess får man följa en rad andra personer som också trasslat in sig i denna kamp, eller som rentav försöker styra händelseförloppet.
   Vad jag tycker är intressant med den här serien är för det första Perumovs skrivteknik. Jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är. Men jag finner det lättläst och medryckande. Det är inte krångligt att läsa och när man läst en sida så vill man bara fortsätta till nästa.
    Det andra jag gillar är osäkerheten. Särskilt i början av serien förstår man nästan ingenting vad som händer. Man får alltså försöka klura ut vad allt handlar om, och även om man får fler pusselbitar längre fram, så blir också perspektiven större, så man förstår fortfarande inte helheten och många av karaktärernas motiv förblir en gåta.
    Det tredje jag gillar är det episka perspektivet. Det är bara något särskilt med gudar, drakar, magiska svärd och sådant. Jag blir inte såld bara någon har med dessa ingredienser, men gör man det på ett bra sätt så blir det kanon.

Något som jag däremot tycker mindre bra om är att man valt att ha med kyrilliska bokstäver (särskilt i de första böckerna) på vissa utrop och namn. Jag tycker det enbart är dumt eftersom man inte har en aning om hur de skall uttalas om man inte slår upp det i en bok. Det blir bara konstigt och underligt och man undrar vad det egentligen skall stå där som man missar.
   En annan sak är att det ibland finns tendenser till inkonsekvent översättning. Det är ingen katastrof, som det kan vara i vissa andra böcker. Men ibland blir det rörigt och man vet inte om dvärgar och gnomer är samma sak eller om det finns någon skillnad, eller om det bara är översättningsfel. Så det  borde man
jobba litet mer på. Men det är bättre i de senare böckerna.

Så hur skall jag bedöma den här serien? Den är faktiskt rätt bra och gillar man klassisk fantasy så skall man absolut läsa den. Böckerna är också relativt jämna och det känns som om ingen av dem sticker ut vare sig positivt eller negativt. Det är därför svårt att bedöma böckerna var för sig, utan jag vill ge ett samlingsbetyg för dem alla och so far är det en MMMM.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar