Mama

Titel: Mama
Regissör: Andrés Muschietti
År: 2013
Skådespelare: Jessica Chastain, Nikolaj Coster-Waldau, Megan Charpentier m.fl.

Jag har precis kommit hem från stadens lokala biograf, där jag har sett mitt livs första skräckfilm på bio. Filmen i fråga var Mama, som dessutom hade premiär på biografen denna kväll. Så alla fyrtio sittplatserna i salongen var fyllda. En liten, välfylld, biograf har också sin charm.
Men nåväl.
    Filmen handlar om ett ungt par, Lucas och Annabel, som tar hand om Lucas brorsdöttrar vilka har levt tillsynes ensamma ute i en stuga i skogen de senaste fem åren. Barnens föräldrar är döda och Lucas vinner en juridisk strid mot barnens andra släktingar efter det att barnen hittats. Dock så visar det sig ganska snabbt att det är ytterst tveksamt om barnen verkligen klarat sig ensamma de senaste åren och frågan är om de nya fosterföräldrarna bara fått med sig två barn hem? Svaret på den frågan är väl egentligen ganska självklar, och snart börjar måga märkligheter inträffa och fosterföräldrarna inser snart att de är indragna i en kamp mot något de inte förstår.
    Handlingen är väl egentligen ganska ordinär tycker jag. Dock är det alltid något extra skrämmande med barn som hoppar och rör sig i konstiga vinklar och som dyker upp där man inte tror de skall dyka upp. Det var nog nästan det som jag tyckte var obehagligast med filmen. Filmen följer dock mallen för skräckfilmer, utom möjligtvis en liten twist på slutet. Men det märks att filmen inte är gjord för att bana ny väg, utan för att försöka göra någonting redan befintligt bra. Något som filmer dock lider litet av är vad jag vill kalla Evil Dead fenomenet (detta är någonting som filmen Evil Dead inte var först med, men det blev väldigt uppenbart i den filmen). Det är de väldiga kontrasterna och snabba skiftningarna mellan dag och natt. Man vet att när det är dag händer det inget oväntat, och vice versa. Av någon anledning så händer det flera gånger att karaktärer beger sig ut i fullt dagsljus, men när de når sitt mål är det kolmörkt. Natten kommer uppenbarligen fort och man blir ju fundersam varför karaktären valt att gå in i det där, redan från början, skumma stället mitt i natten.
   Skådespelarinsatserna är goda. Barnen spelar bra och är trovärdiga. Nikolaj Coster-Waldau (Tänk Jaime Lanister i Game of Thrones) gör ett okej dagsverk. Det saknas dock något och jag vet inte om det är hur hans roll framställs i manuset eller om det är hans insats som är problemet, men på något sätt känns han litet otrovärdig. Det hela vägs dock upp av Jessica Chastains insats. Hon spelar Lucas flickvän och är någon slags rockigt gothbrud, eller något i den stilen. Det är dock något som inte alls känns trovärdigt och som inte alls passar in. Det känns som om det är påklistrat henne för att hon skall framstå som en ofrivillig fostermamma. Dock så räddas det hela upp av Chastains gestaltning av Annabell. Hon spelar rollen bra och med engagemang. Så ett plus i kanten för henne. Jag har inte lagt märke till Chastain innan, men nu skall jag definitivt hålla ett öga på henne i fortsättningen.

Så vad skall jag då ge Mama för betyg. Jag lutar mellan en trea och en fyra. Men eftersom jag sett så många genomusla skräckfilmer i mina dar så var den här många resor bättre. Så jag ger den en: MMMM