Återsett: Iron man

Säger man återsett?
Jag vet inte. Jag kommer osökt att tänka på engelskans begrepp review. Men det används ju mest som motsvarighet till svenskans recension. Ibland skall man kanske inte krångla till det. Jag har helt enkelt sett Iron Man igen, en film som jag sett förrut. Frågor på det?
Nä, vad bra.

Jag har sett Iron Man igen (Ja vi har förstått det nu).
Det är faktiskt en rätt bra film och mycket av det beor på att  Ronbert Downey Jr. gestaltar Tony Stark på en väldigt bra sätt. Att spela en karismatisk miljonär som dessutom råkar bli en superhjälte är inte det enklaste och det är väldigt lätt att spela över (eller också under). Men i det här fallet hittar han rollen direkt, vilket gör att alla pusselbitarna faller på plats och hela filmen lyfter. Filmen är så pass gammal att jag inte tänker göra någon utförlig recension på den, utan jag nöjer mig med att ge den MMMM.

Istället tänkte jag skriva litet om andra skådespelare som verkligen hittat karaktären i de roller de haft. Jag tänker ta upp två exempel från samma filmserie och sedan visa ett klipp på dem tillsammans.

Den första jag vill ta upp är Martin Freeman och hans tolkning av Bilbo Bagger. Jag måste säga att jag är litet tveksam till när man byter skådespelare från en film till en annan. Men det är klart att Ian Holm inte kan spela den mycket yngre Bilbo i The Hobbit. Dock så blev jag väldigt överraskad åt det positiva hållet när jag såg Martin Freeman. Han var som klippt och skuren för Bilbo-rollen. Nu skulle jag inte kunna tänka mig någon annan som skulle kunna spela den lika bra. Hans kroppsspråk är så hobbit-likt (Hobbit-likt? Ska jag inte säga Hob-likt? Iom de två svenska översättningar som finns och alla svengelska uttryck som finnsa är jag inte säker) att man direkt finner honom trovärdig. Utseendet är även det perfekt och utstrålningen är även den trovärdig. Det är inte alltid en skådespelare kan hitta rollen, trots att alla förutsättningar är uppfyllda, jag tror det har något med helhetsintrycket att göra. Min tandläkare sade till mig härom dagen att om alla tänder ser helt perfekta ut så kommer inte helhetsintrycket att se naturligt ut. Så det handlar om att få helhetsintrycket att vara naturligt, och det är något som Freeman verkligen lyckas med.

Mitt andra exempel är således också från Sagan om ringen filmerna, och jag tror att ni kan gissa redan nu vem jag tänker på.
Jo Andy Serkis gestaltning av Gollum. Redan i de första filmerna så var han fantastisk. Trots att det är en animerad karaktär så förde Serkis in så mycket av sin personlighet i rollen (se gärna det extra material som finns tillgängligt från de första filmerna) att Gollumkaraktären förändrades till att bli mer lik Serkis skådespeleri. Det är helt fantastiskt och den inlevelse som Serkis visar när han spelar Gollum är svåröverträffad. Man måste också inse att han bar massa elektroniska maniklar på sig när han spelade rollen och att under sådana förutsättningar kunna leva sig in i det kan inte vara lätt. Men tack vara denna inlevelse och sin skicklighet gjorde han att Gollum blev en karaktär som man som åskadare verkligen kunde känna med och som trots att den var helt animerad på något sätt blev verklig ändå.

Tillsist videoklippet som jag lovade innan. Det är från Bilbo, och det är höjdpunkten i filmen. Nämligen när Bilbo stöter på Gollum i dennes grotta. Se och njut av skådespelarinsatserna om ni inte gjort det redan:
Riddles in the Dark