Titel: Magician´s end
Författare: Raymond E. Feist
Utgivningsår: 2013
Förlag: HarperVoyager
Efter trettio år så avslutar Raymond E. Feist sin massiva bokserie (eller egentligen bokserier) om Midkemia och trollkarlen Pug. I den första boken, Magician, som utkom redan under tidigt 80-tal fick vi följa hur historien om Pug tog sin början och under årens lopp har det kommit massor av böcker (närmare trettio stycken) som utspelar sig i det universum som Feist byggt upp.
Men nu är det dags för den sista delen i vad Feist kallar för Riftwar Cycle. Feist knyter nu ihop de flesta lösa trådar när krig och förstörelse återigen drabbar världen Midkemia och det vill sig rent av så illa att hela universums öde hänger på en skör tråd. Men Pug och hans son Magnus tillsammans med deras vänner och allierade försöker givetvis ställa allt till rätta samtidigt som de försöker ta red på vad det egentligen är som pågår och vad det är som förväntas av dem.
Samtidigt så har ett inbördeskrig drabbat Kingom of the Isles vilket hindrar kungadömet från att hjälpa till i konflikten. Där försöker Henry ConDoin tillsammans med sina bröder och vänner reda ut tronstridigheterna och sätta Edward, prinsen av Krondor, på tronen över riket.
Nu knyts säcken ihop och i den här boken får man egentligen följa två parallella konflikter, som jag beskrev här ovan. De har egentligen inte så mycket med varandra att göra, utan det är mer Feist som vill knyta ihop trådarna med alla de familjer som man fått följa under resans gång. Den storslagna konflikten är ju den som Pug ställs inför, och det han kämpat mot under hela resan. Det är en konflikt fylld med magi och resor till andra plan och genom tiden. Klassisk magifantasy med andra ord. Den andra konflikten som handlar om tronstriden är mer en klassisk konflikt som inte har så mycket magi inblandat utan är mer en politisk konflikt. Där den kungliga släkten ConDoin och familjen Jamisons, vilka man fått följa redan från den första boken, framtid avgörs.
Den här boken innehåller de klassiska delarna i en avslutande bok. Det är karaktärer från förr som återkommer, de återvänder till platser från tidigare böcker, hänvisningar till saker som hänt i tidigare böcker och karaktärers öden som fullfordas, och så vidare. På så viss blir det som om författaren själv vänder tillbaka dit allt startade och låter läsaren följa med.
Det fungerar hyggligt bra även om det stundom kanske känns litet forcerat. Ibland får jag känslan av att han återanvänder karaktärer litet för mycket. Jag kan inte förklara det bättre utan att spoila så ni får nöja er med den förklaringen. Men på plussidan så drar han inte ut på sakerna för mycket, som vissa författare kan göra. När saker händer så går det fort och det är nästan ingen dödtid i boken alls. Vilket är en fördel.
Hans slut är också ett slut, men det är inte ett definitivt slut. Som att "Nu är allt bra för alltid", utan det är mer ett "slut för den här konflikten, men livet kommer att gå vidare och nya saker kommer hända". Det är alltid bra tycker jag.
Så vad ska jag då sätta för betyg. Ska jag sätta för hela bokserien så skulle den nog få MMMM i betyg. Men jag tycker att kvaliteten har sjunkit litet med de senare böckerna så jag nöjer mig med att sätta en stark MMM.
Det kommer bli tråkigt att inte få återvända till Midkemia igen, men man kan ju alltid läsa om böckerna och på så sätt återvända.
Förlag: HarperVoyager
Efter trettio år så avslutar Raymond E. Feist sin massiva bokserie (eller egentligen bokserier) om Midkemia och trollkarlen Pug. I den första boken, Magician, som utkom redan under tidigt 80-tal fick vi följa hur historien om Pug tog sin början och under årens lopp har det kommit massor av böcker (närmare trettio stycken) som utspelar sig i det universum som Feist byggt upp.
Men nu är det dags för den sista delen i vad Feist kallar för Riftwar Cycle. Feist knyter nu ihop de flesta lösa trådar när krig och förstörelse återigen drabbar världen Midkemia och det vill sig rent av så illa att hela universums öde hänger på en skör tråd. Men Pug och hans son Magnus tillsammans med deras vänner och allierade försöker givetvis ställa allt till rätta samtidigt som de försöker ta red på vad det egentligen är som pågår och vad det är som förväntas av dem.
Samtidigt så har ett inbördeskrig drabbat Kingom of the Isles vilket hindrar kungadömet från att hjälpa till i konflikten. Där försöker Henry ConDoin tillsammans med sina bröder och vänner reda ut tronstridigheterna och sätta Edward, prinsen av Krondor, på tronen över riket.
Nu knyts säcken ihop och i den här boken får man egentligen följa två parallella konflikter, som jag beskrev här ovan. De har egentligen inte så mycket med varandra att göra, utan det är mer Feist som vill knyta ihop trådarna med alla de familjer som man fått följa under resans gång. Den storslagna konflikten är ju den som Pug ställs inför, och det han kämpat mot under hela resan. Det är en konflikt fylld med magi och resor till andra plan och genom tiden. Klassisk magifantasy med andra ord. Den andra konflikten som handlar om tronstriden är mer en klassisk konflikt som inte har så mycket magi inblandat utan är mer en politisk konflikt. Där den kungliga släkten ConDoin och familjen Jamisons, vilka man fått följa redan från den första boken, framtid avgörs.
Den här boken innehåller de klassiska delarna i en avslutande bok. Det är karaktärer från förr som återkommer, de återvänder till platser från tidigare böcker, hänvisningar till saker som hänt i tidigare böcker och karaktärers öden som fullfordas, och så vidare. På så viss blir det som om författaren själv vänder tillbaka dit allt startade och låter läsaren följa med.
Det fungerar hyggligt bra även om det stundom kanske känns litet forcerat. Ibland får jag känslan av att han återanvänder karaktärer litet för mycket. Jag kan inte förklara det bättre utan att spoila så ni får nöja er med den förklaringen. Men på plussidan så drar han inte ut på sakerna för mycket, som vissa författare kan göra. När saker händer så går det fort och det är nästan ingen dödtid i boken alls. Vilket är en fördel.
Hans slut är också ett slut, men det är inte ett definitivt slut. Som att "Nu är allt bra för alltid", utan det är mer ett "slut för den här konflikten, men livet kommer att gå vidare och nya saker kommer hända". Det är alltid bra tycker jag.
Så vad ska jag då sätta för betyg. Ska jag sätta för hela bokserien så skulle den nog få MMMM i betyg. Men jag tycker att kvaliteten har sjunkit litet med de senare böckerna så jag nöjer mig med att sätta en stark MMM.
Det kommer bli tråkigt att inte få återvända till Midkemia igen, men man kan ju alltid läsa om böckerna och på så sätt återvända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar